Dagens lista över utmärkta Stones-låtar börjar med Al Yankovics medley …

30. Angie (Goats huvudsoppa, 1973)

Angie exemplifierar var Rolling Stones var 1973. De tänkte på att vara på höjden av sina krafter, men också kopplingar mellan Jagger såväl som Richards började slå, liksom bandet undrade – efter att ha producerat ett antal av Back-to-back mästerverk-“Var kommer det att leda det härifrån?” En hel del människor kommer att ange soppa är ett dåligt album – särskilt förutsatt att det lysande som föregick det – men jag gillar det verkligen mycket. Det är bara extremt annorlunda.

Angie var ganska mycket skriven av Keith, även om Mick sjunger det. Jag måste säga: Jag skulle vilja höra Keith sjunga detta. Jag tror att hans trasiga, om att göra sång skulle vara bäst på det.

Omslag:

Todos le Debemos Algo: Homenaje A Los Stones av Varios Artistas29. Stray Feline Blues (Beggar’s Banket, 1968)

En drivande blues melodi om en person som har sex med en 13-åring (på online-versionen från Get Yer Ya Yas Out) eller en 15-åring (på den ursprungliga versionen). Ta ditt val.

Omslag: Soundgarden, man. liksom Johnny Winter. liksom krossande pumpor. Allt väl.

28. Debeive to Cry (Black As Blue, 1976)

En ballad nästan hela i Falsetto, lura att gråta är ganska mycket den enda oförglömliga melodin från Stones allra första album med Ronnie Wood (och ett antal andra) på blygitarr. Mick Taylor slutar efter den sista skivan (“Det är bara rock såväl som roll”), liksom filmkritiker började säga att alla de allra bästa stenarna var i bakspegeln. Detta var 1976, såväl som fyrtio år senare skapar bandet fortfarande Plantinum-säljande album samt har extremt framgångsrika världsutflykter fulla av uppsättningar av låtar skrivna efter 1976. Hm.

Ronnie spelar dock inte på lurar att gråta. Istället är det Wayne Perkins – en av massor av gitarrister som auditioner för rollen.

Omslag: Taylor Dayne skulle räcka, men då finns det Tegan och Sara!

27. Hang Terminate (Tattoo You, 1981)

Tatuering Du vann Rolling Stones deras allra första Grammy. Det stämmer, nästan 30 år in i deras yrke som det näst mest framstående rockbandet genom tiderna, de blev slutligen erkända. För albumomslaget. Hm.

Hang Fire, utanför det albumet, var en äkta paus från många nyare stenhits som Miss You och Emotional Rescue. Det undvek falsetto, liksom lät ingenting som disco. Faktum är att det kändes som en början av 1970 -talet. Liksom de allra bästa låtarna på Tattoo du var melodin ett uttag från vissa flickor.

Omslag: kunde inte upptäcka en enda, så här är den officiella videon:

26. Nattens undercover (Undercover, 1983)

Stenarna var på väg i slutet av 1970 -talet/början av 1980 -talet, med varje album som nådde nr 1 på listorna … tills den här. Nattens undercover, titelspåret, var ett av bandens ovanliga politiska låtar, kyniska och våldsamma, började med en slagverk som lät som en tillverkare pistol, samt fortsatte att berätta skräckhistorier om krigets effekter på fattigare länder. Det återkallade snabbt låtar som sympati för djävulen såväl som Street -kämpande kille … det var inte snarare som original. Fortfarande var kroken enorm.

Videon var också ganska hård, med en manlig gisslan som skjutits i huvudet av de fattiga människorna (ledd av Keith Richards), liksom Mick Jagger som försöker upptäcka och fånga dem. MTV vägrade att visa det (åtminstone till en början), så jag var tvungen att stanna uppe sent och njuta av videor på fredagskvällen. Någon annan kommer att tänka på den showen?

Melodin är också betydelsefull för att visa den starka spänningen mellan Jagger såväl som Richards – och inte bara i videon. Melodin har några starka R&B såväl som tunga blues-smaker (Richards bidrag), totalt med en “doo doo doo doo” harmoni som återkallar Stones ‘gamla melodi “Heartbreaker”, men det finns också en falsk fade-out i slutet som som som liksom extremt tung produktion som återspeglar Jaggers önskan att vara modern. Albumet hade bara en annan hit, “Hon var het”, vilket inte var en dålig melodi men det kändes ganska derivat.

Bandet skulle inte kunna bevara så här. De skulle ligga lågt i tre år innan deras nästa album, Filthy Work, som skulle vara ännu svagare än det här.

Omslag: Tro det eller inte, det finns några.

Urkärnad! av telamor

Nästa: Deras mycket sexistiska melodi av alla, liksom mer!

25. Under min tumme (Aftermath, 1966)
Aftermath -albumet hade några riktigt bra låtar: Out of Time, Mother’s Bit Helper, Paint It Black (U.S. Release), liksom den här. Det är annars glömskt, med undantag för “dum tjej”, en mer sexistisk såväl som könsbesökande snitt. Det är exceptionellt att i slutet av 1960 -talet en tid med oöverträffad liberalism där kvinnors rättigheter var i framkant, en rnull